Time
Vad är det egentligen med nätter? tankarna flödar fritt i huvudet och det finns ingen stop skylt.
Man grubblar och funderar, men vad får man egentligen ut av det? I stort sätt ingenting.
Och är inte det ganska skönt egentligen, man funderar på saker som man ändå inte kan göra något åt, något man ändå inte kan ta tag i. Inga måsten, endast grubbel.
Jag är just nu inne på mina 10 dagar i "streckjobbarpass" och hur känns det? jodå sliten och jävlig. Det hade ju inte varit fel med endel ledighet och soliga dagar. Men i höst kommer man väl vara glad för att man har slitit och kunna betala en sol semester i Oktober, yeees i oktober bär det av till Turkiet.
Snart börjar sista året på gymnasiet. Tiden har verkligen runnit iväg och jag känner att det är nu eller aldrig man ska börja kämpa. Skola och plugga har aldrig riktigt varit min grej men jag får väl slita röven av mig rent ut sakt detta året.
För mina planer för framtiden är inte så minimala så bra betyg hade ju inte suttit fel i bagaget.
Nu ska jag förbereda mig för morgondagen då jag fortfarande är boss over the lager ^^, ge mig styrka!
Ciao!
Memories
Alla har ju sina drömmar och sina mål det är ingen som vill hålla kontakten genom att gå i någon annans fotspår. Det känns ärligt talat ganska omöjligt att de vännerna man har nu, att de kommer vara hos en för evigt. Jag kommer inte vara kvar i den här staden länge till och då är det ju klart att man tappar kontakten, man börjar arbeta, byter stad och träffar nya vänner. Mina planer ligger nämligen inte 3 mil härifrån.
Jag vet ju bara hur det var när jag började i Kalmar istället för att följa med alla vänner till Åkrahäll, man förlorade väldigt många vänner. Vissa har man lyckats att få tillbaka lite kontakt med, men vissa hälsar man inte ens på längre, även att minnerna finns kvar där. Alla åren man spenderat med vissa människor, dem bara försvinner. Därför vet jag redan nu att flytta skulle innebära att lämna väldigt många vänner som också sedan skulle lämna mig. "vi håller kontakten" "vi får hälsa på varandra", det är bara snack.
Nu pratar jag ett år framåt, men det handlar inte bara om mig. Jag vet att en väldigt nära vän snart ska bege sig uppåt i landet, och hur kommer det gå? man vill aldrig förlora än nära vän, man gör allt för att hålla kontakten. Men 45 mil bort det är inte litet avstånd. Jag hoppas att det löser sig på något sätt. För minnerna jag har med dig vill jag dela med dig, jag vill uppleva mer saker som vi sedan kan skratta åt och minnas. Det är ju du och jag mot världen, tillsammans är man starka, själv... svaga!
Hur som helst så tänker jag alltid det värsta först, för långt framåt och oroar mig oftast helt i onödan. För alla dessa tankar snurrar i min skalle och gör mig lite galen (mer än vanligt). Men iallafall hoppas jag att alla mina vänner som jag har nu kommer att finnas på ett eller annat sätt i mitt liv i framtiden också.
